Jag började med glas i 2006.

Första utbildningen var 3 veckor på Glasforum på Averöya i Norge. Där gick vi igjenom fusing. Tiffanyteknik och silverlera.

Sen dess har jag gått ett 20-tals kurser i Sverige, Danmark och Norge. Fördjupning, nya tekniker och intresse för glas har gjort det till en levande del i min tillvaro.

Glas är oändligt och man kan uttrycka sig på så många olika sätt.

Änglarna flyger både hit och dit. Några har flugit till Australien , USA och England, Många har hittat vägen till dop i kyrkor.

Försäljningen av den lilla "Räddande Ängeln" går i sin helhet till min sons hjälpprojekt i Indonesien (där han föddes).

Ingen ängel är den andri lik. Dom blir till undervägs.

Smyckena har ändrat sig över åren. Det är lite rörande och se dom första jag gjorde när jag ser att jag har utvecklat mig under åren. 

Smycken i Picassoteknik genomgår flera operationer. Dom graveras efter första omgång i ugnen för att polishbrännas efteråt.

Andra smycken bygger jag ihop med pincett.

Jag har också provat glasblåsning.

Jag gör många andra föremål i glas också: Det blir skålar, ljuslyktor, solfångare, trädgårdsblommer, fjärilar. trollsländor och mycket mera. 

Jag började med hattar i 1990. På den tiden var det ingen utbildningsplats i Norge eftersom modistyrket låg i dvala. Jag hade tur som fick gå i lära hos en äldre modist (Björg Aasenden) över många år. Hon lärde mig allt hon kunde. Några år efter kunde man utbilda sig och ta gesällbrev. Jag hade inget behov av det. Så jag kallar mig hattdesigner. Skulle värkligen önska att kvinnor vågade använda hatt mera! Jag går inte ut utan!

Jag har genom åren skapat kläder där jag börjar med vitt tyg, målar det och trycker silketryck. Har tagit en paus från det ett tag.

Tavlorna och skulpturerna vill ha mera plats. Det finns flera av dom på www.ullersatelier.se